Årets mest engagerande inlägg handlade om att ta betalt

Det inlägg jag skrivit i sociala media i år som engagerat allra mest handlade om att ta betalt. Här kommer det i obeskuren version:

Du kommer bara att tjäna så mycket som du själv tycker att du är värd. Jag återkommer till meningen då och då. För tänk efter: Om du inte själv tycker att du är värd prislappen du sätter på din tjänst, hur ska då kunden tycka att du är det? Vi sänder ut så många signaler hela tiden – genom kroppsspråk, ordval, när vi pratar på, när vi väljer att vara tysta, när vi stammar och snubblar på orden, i bildval, i mediaval… och på så många ändra sätt. Signaler som vittnar om vad vi tänker om oss själva. Signaler som andra snappar upp. Därför ligger magin i högre omsättning, fler kunder, höjda priser, större räckvidd och bättre affärer i ditt eget mindset, din självkänsla.
Här om dagen ringde en kvinna och frågade om jag kunde sjunga på hennes barns dop. Hon hade fått mitt namn på rekommendation. Jag insåg snabbt att det skulle bli tight för mig att ta mig vidare till en annan spelning den dagen och påtalade det. Men hon ville SÅ gärna få det att funka, så vi diskuterade alternativ och hittade en lösning. Jag kände mig oerhört önskad.

Som alltid, innan jag bokar in ett uppdrag, gick jag igenom arvode och betalningsvillkor. Då började det… ”Ja, jag tänkte prata med dig om det. Kan du ta det vid sidan om?” Jag har kämpat hårt för att göra musikbranschen mer vit, så jag sa nej. Då replikerade hon att sångerskan som sjöng på deras vigsel och som ”var i samma prisklass” hade gjort det och att det hade gjort stor skillnad på priset. Jag påtalade då att tjänsten inte har någon moms, och att skillnaden därför inte skulle bli så stor. (Det brukar vara den folk tror att de ”slipper” betala.) Men hon sa ”jo, nästan hälften”. Hon var också företagare. Hon hade räknat. Jag sa fortsatt nej. Då drog hon argumentet att de håller på att renovera och att det blivit mycket dyrare än de tänkt, så de behövde verkligen hitta billigare lösningar för att få det de ville ha.

Jag brukar hålla mina tankar för mig själv när potentiella kunder försöker förhandla pris, men här sa jag ifrån. Deras skenande renoveringskostnader är inte mitt ansvar, rör inte mig och definitivt inte min prislista. Då tog hon fram nästa argument: ditt pris avgör om det blir sång på dopet eller om vi inte har någon sång alls. (Underförstått: Du riskerar att missa hela uppdraget om du inte går ner i pris.) Jag svarade att jag också har barn och att jag har satt min prislapp utifrån vad jag tycker att det är värt att komma och sjunga en eller två sånger på ett dop, en lördag. Får jag inte det arvodet spendera jag hellre tiden med mina barn. Vi tackade ömsesidigt nej till varandra.

Stå upp för dig själv. Stå upp för din tid. Stå upp för värdet på det du levererar. Stå upp för branschen. Stå upp för ditt företag. Du är värd det.